Platt sömn.

Mmmm, så jag tänkte att det skulle vara trevligt att undvika att plugga en aning, så jag skriver istället. En lagom mix mellan att vara brutal-lat och att syssla med vettiga saker. För att skriva måste väl betecknas som vettigt, medan att ignorera sina fyra prov kommande vecka måste vara det värsta jag kan göra i nuläget.

IDAG, har jag inte gjort någonting. Ingenting alls. Jag har knappt lämnat mitt hus för att vara ärlig. Vaknar vid tolv med en gnagande ångest i magen om att jag bör göra VIKTIGA saker. ( Min mage hatar mig. Den typ, säger åt mig att göra saker och när jag gör dem säger den att jag borde gjort det tidigare. Det värsta är att den i de flesta fall har rätt. )
Upptäcker till min förfäran att min syn inte fungerar korrekt. Underliga bruna fläckar vilka suddar till världen har adderats under natten. Dessa gör det dock brutal-svårt att både läsa och än mer studera så jag finner en ursäkt till att inte plugga under de närmaste timmarna medan mina ögon vilar upp sig.

Ooooch nu är vi här, efter en dag av sporadiska plugg-sessioner, djupfrysta pizzor och tonvis med latande sitter jag här och - latar mig lite mer. Det känns lite ensamt. Det är lördag kväll och jag har ingenting att göra förutom att posta meddelanden till en upptagen värld vilken inte har tid att lyssna iallafall.

Jag fick jobbet, by the way. Jag ska spendera åtta veckor i Malmö med mitt favoritspel. Jag ska få BETALT för att arbeta med mitt favoritspel. Vi lever i en tokig värld. En tokig tokig tokig värld. Jag känner en viss oro över hur länge jag kommer vara borta. Åtta veckor är liksom en evighet för mig och till skillnad från majoriteten av klassens medlemmar skulle jag mest av allt vilja spendera min sommar på en varm och sandig strand med min kära familj.

Å andra sidan skulle jag utan det här jobbet ägnat sommaren åt att spela ännu mer LittleBigPlanet. Hemma. Ensam. Hela dagarna. Jag skulle säkert ha konstruerat ett bygg-schema också där jag satte ut datum för där olika kreationer var tvunga att vara färdigställda.

Sedan skulle jag ha plockat potatis också, och det skulle ha varit hemskt. Samtidigt skulle det ha varit somrigt. Somrigt och ganska mysigt.

By the way. Jag lyssnar på Múm, det är vackert. `Sing along´ är favoritlåten i nuläget, mest på grund av den vackra flickan och den välkomponerade musiken. Awesomesauce!

http://www.youtube.com/watch?v=OsY7UEOb2hM

(Japp, titeln visade sig vara helt irrelevant. U MAD? )

Svarta katter är fantastiska!

Det känns som att min banner har gått lite ur tiden. Jag känner mig inte alls bitter i smyg i nuläget, jag lovar. Jag ska ta och hitta på något annat klurigt samt lagom förvirrande att förmedla vilket ligger mer tidlöst. Som att hörnsoffa och grus är trevliga ord eller att svarta katter förmedlar tur.

..Heh, vi har en svart katt som bor vid vår lägenhet. Den är kelig när den känner för det, men andra gånger springer den iväg så fort den upptäcker mig. Det är lite av en ninja-katt.

..Så imorgon ska jag deltaga i min allra första riktiga jobb-intervju. Jag är hajpad. Sådär precis så att jag inte kan sova men ändå inte tillräckligt mycket för att koncentrera mig på att jobba (Perfekt blogg-läge, alltså.) Tanken är tydligen att jag ska jobba i Malmö som level designer i några veckor. ..Det betyder att jag får arbeta med en av sakerna jag älskar allra mest, och få betalt för det. Det är sjukligt awesome.

Jag känner mig inte värdig, men jag är glad ändå.

Är det bara jag eller är det bittert att läsa om andra människor vilka är glada? Egentligen vill man att resten av mänskligheten ska vara alldeles miserabel så att man själv kan tänka "Wahå! Se så bra jag har det! Nu tänker jag skrubba det i ansiktet på dem!". Det är därför jag försöker avhålla mig en aning ifrån det här med att vara glad i den här bloggen. Jag vill inte förstöra din dag. Jag bryr mig om dig.

Så jag införskaffade L.A. Noire under helgen. Det är ett Tvättäkta detektivspel, med stort T. Jag har bara kommit igenom runt halva äventyret men så långt är jag tämligen imponerad. Berättandet är fullkomligt briljant, och samtliga karaktärer är välskrivna och realistiska. Samtidigt är fyrtiotalet en väldigt lyckad tid att göra ett spel på där arkitektur, utstyrsel och fula bilar smoschas ihop till en synnerligen trevlig mix.

Jag älskar att åka nedför L.A's gator med solnedgången i ryggen, lyssnandes på radion efter nya brott med härlig blues strömmandes ifrån radion. Det är vackert.

På tal om vackert. Snart är sommarlovet här. Det är blotta tre veckor kvar och sedan är första året på Karolinska skolan avverkat. Det har gått på tok för fort för mitt eget bästa, men jag känner mig relativt nöjd med det gångna året ändå. Kanske har jag inte varit sådär överjävligt superduktig i skolan. Kanske kunde jag med ett uns mer motivation kunnat göra bättre ifrån mig. Men det var ju roligt iallafall, och det är väl det som är huvudsaken, right?

RIGHT?

Jag tror att min hjärna är aningen för förvirrad för skrivande. För lite spärrar, för många växlingar. Du får ursäkta, jag ska försöka bli trött och gå till sängs.
Hejpåhre!

Vaken, med Sebastian.

Denna blogg bör läsas till den här musiken.

För att du ska må precis lika jävligt som jag! :D

Sömnlöshet är bland de mest frustrerande sakerna som finns, speciellt när det verkligen verkligen inte är läge för det.

Så jag går mot sängen, nöjd med dagens händelser och med en nynnande sömnjätte inom mig, redo att ta sig an drömmens långa väg till vakenhet dagen därpå där nya utmaningar väntar.

Och så noterar Sebastian två saker.

För det första så är jag tydligen täppt i antingen högra, eller vänstra näsborren. Detta resulterar i att man måste fördubbla krafterna vilka läggs på andning, step up your game så att säga. Samtidigt blir halsen mer och mer torr och jag vet att jag kommer vakna med en smärtande strupe imorgon, varesig jag vill det eller inte.

Om jag istället väljer att andas med munnen börjar jag långsamt påbörja en ström av dreggel ifrån jag mun till hela min kudde. Dessutom blir halsen torr av även denna metod.

Under ett ögonblick försöker jag andas med både näsan och munnen samtidigt, men så kommer jag på att du inte borde fokusera på något så trivialt som att ANDAS och övergår till att tänka på ankor, Alfapet och andra saker vilka man tydligen brukar drömma om.

Och så slutar andningen fungera. Fasen vad svårt det här var! Fan fan fan! Game over, try again.

Så jag ligger där och försöker andas och samtidigt tänka på ankor och Alfapet. Misslyckandet är ett faktum. Tänk att någonting man har gjort sedan man blev till utan några större problem plötsligt ska vara så fruktansvärt komplicerat.

....För det andra så har jag refrängen till Rihannas "Come on" inristad och påslagen på en oföränderlig repeat i min hjärna.

"Tjenare, Sebastian! Är det OK om jag sätter mig i din hjärna och förpestar din tillvaro?"

-"Nej, nej, det är det nog inte."

-"Det skiter jag i! :) "

Så då har man alltså ett kemiprov dagen därpå och en relativt stor hög med läxor vilken ska behandlas innan helgen når sitt slut. Och jag ligger där och tänker VADÄRDETFÖRFELPÅMIGVARFÖRKANJAGINTEBARASOMNA om och om igen med Rihanna glatt sjungandes om sina sexäventyr i bakgrunden.

Jag behöver förövrigt inga ursäkter för att posta random LOLcats. Inga alls.

SPAAAAAAAAACE!

Jag använder mig av DIG, min kära läsare, som ursäkt till att inte plugga, okej?

"Eh, jo, jag SKA göra den där uppgiften jag borde ha börjat på för tre veckor sedan! Jag ska bara författa det här brutal-viktiga inlägget på min blogg så att alla mina miljontals fans slipper vänta ytterligare. "

..Så om jag slutar utslagen i rännstenen förväntar jag mig att du typ, drar upp mig och tar hand om mig eftersom att det är ditt fel att jag inte pluggade. Låter mig leva i ditt hem och äta upp dina Cornflakes under en period. Var inte rädd, jag är ganska renlig av mig och trevlig är jag också. Det kommer att bli skitbra.

Jag bara förbereder dig så att du är redo när jag om cirka sju år knackar på din dörr.

Utslagen, mentalt förstörd och Ben & Jerrys-suktande.

På tal om att arbeta, jag har efter mycket om och men skaffat mig hela två potentiella sommarjobb! Det är inte illa för att vara mig inte!

För det första har jag efter en tripp till lördagens marknad erhållit ett löfte om arbete efter midsommar hos den aningen bryske bonden Leo. Tydligen ska jag åka med honom tre mil bort till hans gård för att sedan bo hos honom och hans förhoppningsvis någorlunda trevliga familj och arbeta med att rensa ogräs, dra upp potatis och känna mig miserabel i några veckor.

Å ANDRA SIDAN fick jag idag ett snäppet intressantare erbjudande vilket har hållit mig glad som en mupp större delen av dagen. ( Ena halvan fick jag vara glad av egen maskin innan mailet trillade in. Funkade det med, I guess.)

Iallafall. Jag har blivit erbjuden ett sommarjobb som level designer hos ett företag i Malmö. Yes box. Helt galet! Dessa är kända för att tillverka DLC (DVS nedladdningsbart material) till mitt absoluta favoritspel LittleBigPlanet och uppenbarligen har mina galna ideér samt min underliga stil lockat till sig deras blickar. De liksom..undrar om jag är intresserad av en plats..och jag är så intresserad att det gör ont i mig. På riktigt.

Drömscenariot vore att under någon solfylld månad åka upp till Malmö, skaffa mig en trevlig lägenhet någonstans där och bygga skiten ur världen. Att tänka att någonting jag har hjälpt till att skapa skulle säljas till ett några hundra tusen spelare gör mig vimmelkantig.

Att sedan erhålla en god summa pengar skulle vara fullkomligt underbart, men i nuläget är jag bara lycklig över att veta att jag inte har slösat bort två år av mitt liv på någonting fullkomligt värdelöst. LBP GAVE ME A JOB, BIATCHES! TAKE DAT!

..Det är dock inte säkert att jag kommer få drömjobbet utan än så länge är det endast planer. Planer suger, jag vet.

Ursäkta mitt egocentriska jiddrande, men det är sorgligt nog så jag tänker. JAG JAG JAG samt OMG-JAG! Don't wanna be that guy. Jag lovar att jag är aningen mindre sådan när jag faktiskt pratar med människor. Du vet, när jag inte är tvungen att hålla en dialog med mig själv?

Bjussar på några fler bilder från min synnerligen färgglada LittleBigPlanet-bana när vi ändå är inne på det. Jag vet att du bryr dig, jättemycket. Långt långt inne i dig brinner en passionerad låga för min senaste skapelse. Okej?

Jösses vad gulligt. Man blir lite förfärad, så sockersött är det. Men hey! Jag tror att jag kan ha skapat den första LittleBigPlanet-banan innehållandes någon form av relation och det är ju bra! Seriously though. Jag ber halvt om ursäkt för den här socker-attacken. Drick lite vedervärdigt kaffe så att du återställs vetja.

BTW, bakgrunden snurrar. Hi-tech!

Den fantastiska och ytters lysande Vera. (Vera är ett totally random namn BTW, inga gamla klasskamrater har tjänat till inspiration för min skapelse. Just sayin' ). Hon har..eh..typ..stulit ett hjärta..ifrån den ledsna maskinen..så hon har flygar-krafter..och kan bygga saker..och är allmänt fantastisk. Men det är OK, hon ger tillbaka hjärtat efter att spelaren strängt har tillrättavisat henne. :) Allting slutar jättevackert.

Bleh, jag ska nog göra en bana om mord, våld och ondska efter det här. Känner att jag måste göra någonting åt andra hållet efter den här socker-attacken. Det är trevligt att göra någonting annorlunda dock. Variation är livets krydda, och så vidare.

..Nämen, se vad tiden går! Nu är klockan halv tolv! Jag borde verkligen sova så att jag inte agerar total zombie imorgon, eller hur? jag skulle Jättegärna plugga matte en timme eller så, men jag är verkligen beroende av mitt nattsömn. Annars klarar jag mig inte, alls! Jag förvandlas till ett självömkande illaluktande monster med hoodie. Det är inte OK, eller hur?

Nej, just det. Jag ska sova. Det är det enda rätta. För både min och din skull.

Så jag avslutar det här och drar mig mot sängen. Inatt tänker jag drömma om RRRRRRYMDEN!

Mina mentala spärrar har gått sönder!

-500 awesome för den sämsta rubriken så långt?

Åh jösses, en hel vecka utan några som helst uppdateringar, och innan det en vägg av koncentrerad ångest. Hur känns det?

Det känns dåligt. Man vill liksom tyna bort och försvinna genom jorden. Men så är det, ibland.

Vad fasen har jag haft för mig? Ingenting! Det är det som är grejen. Det har varit en relativt lugn vecka med endast ett antal händelser utan större betydelse där den största är min aldrig sinande stress över obetydligheter. Åh stress, vad skulle jag göra utan dig?

Så jag startade en ny skapelse i fredags natt, o du så intresserade läsare. Den är..väldigt väldigt härlig. Det är som ett hopkok av luriga leenden och färger, det är vackert. Sedan har jag slängt in lite ledsna troll och interaktivitet också, det blir vackert. Jag bjussar på lite bilder som för att visa i vilket håll jag går med stilen på min skapelse.

Han, är, JÄTTELEDSEN! Jag har inte riktigt bestämt varför ännu, men jag funderar på att låta Vera, en av banans karaktärer, ha KROSSAT hans hjärta av misstag som i förbifarten när hon konstruerade platsen man besöker i fråga (nej, hon är inte ond och man kommer inte få besegra henne i en nästintill kriminellt episk bossfight. Vera är på tok för söt för att figurera onding, tror jag. ) . Sedan är det spelarens uppgift att traska in i hans hjärna/kropp och först återuppleva hela historien (med massor av taggar och ondska och förträngda minnen man måste belysa) för att sedan i en sista stor ansträngning tejpa ihop hans hjärta igen med hjälp av (ank)tejp, quick time events och en hel del hoppande.

Ingenting går upp mot att skapa helt utan några mentala spärrar. Det är lite som att drömma. Inga begränsningar, massor av färger och ständiga förändringar. Oh yes.

Sedan att delar av mitt sinne uppenbarligen är uppbyggt av tusentals färgade taggar av ondska samt ledsna maskiner får man väl leva med.

Allt är dock inte hemskt och taggigt. Se bara på ovanstående mer eller mindre lyckliga ljud-djur ovan! Han riktigt strålar av lycka!

..Men ja, det var min vecka, antar jag. Min vecka efter att jag ÄNTLIGEN blivit av med min ättriga magsjuka/feber vilken förpestade mitt liv och min (redan rostiga) tidsuppfattning har varit relativt händelselös, bortsett från Valborg, antar jag.

Jag och två (synnerligen på förhand kritiska) vänner satte oss efter några timmar av fyrverkeri och airhockey och spelade Settlers. Du vet, det där spelet jag försöker få folk att älska? Det där första steget man tar som blivande nörd? Stor succé. Dagen därpå skulle tydligen en revanch-runda hållas och sysslolös som jag var blev det till att för andra gången KROSSA DEM.

Det var awesome.

Jag tror att jag ska avsluta det här och få mig en dos sömn innan MÅNDAGEN AV DOOM startar på riktigt. Allt är radions fel. P3 har ett program kallat "Vaken" vilket säger "Ohai! Det är inget fel med att stanna uppe till klockan tre på natten även fast det är skola dagen därpå! Stanna uppe med oss och mys! Vi har kakor!" Det är riktigt, riktigt svårt att inte sätta på sitt PS3 och bygga med Vaken tills gryningen.

Mysa eller sova, det är det som är frågan.

BAWWWK! Jag avslutar här, ja. Vi synes!