FFFFFFFFUUUUUUUUU

Okej, så, kort fråga.

Varför väljer man linjen där matten utvecklas som mest när man ogillar allt vad matematik innebär? Jag förstår inte hur jag tänkte där och än mindre hur jag ska lyckas överleva till matte D när jag latade mig igenom matte A. Jag får..vara awesome, helt enkelt, hur svårt kan det vara?

In other news, skolan har börjat. Inte okej. Inte bra. Jag vill lägga mig ned och sova i en vecka först, sedan kan jag eventuellt börja. Oh well!

Nu, ska jag sova. Enligt min fortfarande någorlunda vackra mobil Kim kommer jag få sova precis åtta timmar (prisa gudarna!) om jag går och lägger mig inom de närmaste tio minuterna, det gör allt 70% enklare, faktiskt.

DERRRRP

Arbete & Demon's souls.

Mmm, det är riktigt härligt när livet är såhär simpelt. Bygg, ät, spela, sov, repeat. Livet går i en cirkel vilken jag avnjuter i fulla drag. Annat blir det när skolan drar igång veckan efter denna, då får man tampas med ett ständigt föränderligt tidsflöde man måste anpassa sig till. Man kan inte riktigt gå in i ett härligt slentrianbeteende där man lyckligt gör samma saker om och om igen utan man måste koncentrera sig mer. Planen är att njuta av den här sista veckan av arbete så gott det går för att sedan rusa in i skolan tills jag däckar. Det blir awesome och ganska intressant.

Jag har under helgen besegrat allehanda onda varelser i Demon's souls. Jösses vilken upplevelse. Folk ojar sig åt skräckspel som Dead Space och Silent hill, för mig var detta flera snäpp jävligare. Vi snackar svältande döda människor med vingar som smyger sig upp på en, vi snackar sniglar med minst 4 ansikten vilka randomly kapar av sitt huvud men fortfarande attackerar med kroppen, vi snackar hjärndöda krakar uppstoppade i krukor, med endast huvudet som sticker upp och vi snackar lik vilka i en sista ansträngning åkallar onda demoner vilka gör sitt bästa för att sätta ett definitivt slut på ditt fragila liv.

Det är som att man har intervjuat runt fyrahundra krakar där man frågat vilka deras värsta mardrömmar är för att sedan realisera dem i ett härligt hopkok av inälvor, skrikande och ångest.

Och jag älskar det. Stämningen i det här spelet är fullkomligt fantastisk, spelkontrollen passar som handen i handsken och karaktärsutvecklingen kan gå åt alla möjliga håll. I Demon's Souls är man ensam. Ensam, utsatt och jävligt envis.

För nog börjar man om de där tio gångerna för att äntligen få sin hämd på den där brinnande demontigern, ingen tvekan om saken. Man dras in av spelet och det är svårt att sluta innan man har gjort slut på alla vilka står i vägen.

Hemskt, ensamt, brutal-svårt och alldeles..alldeles underbart.

Sebastian saknar Örebro och det är sommar.

Bleh, jag saknar Örebro. Jag saknar toapappersavdelningen på Ica, jag saknar farmors uttorkade tomt, jag saknar de enstaka sjöarna och jag saknar mitt rum och diverse familjemedlemmar.

Det jag inte saknar i detta nu är skolan. Det är en förändring jämfört med tidigare år. Vanligtvis brukar jag vara någorlunda positiv till skolstarten och liksom smått ladda upp med en bunt sparad energi ifrån sommarens allra lataste (och härligaste) veckor. Du vet, den där tiden då man är stolt över att ha tagit sig tid och gått upp för att borsta tänderna istället för att ligga i sängen och läsa hela dagen?

Detta år har jag knappt någon sådan energi alls då hela sommaren har gått i byggandets tecken. Jag kommer komma till skolstarten med ringar under ögonen och med ett energiförråd instabilare än Islands ekonomi. Det ska bli intressant att se hur det går. TO BE CONTINUED!

Jag anser för övrigt spelbranchen vara aningen läskig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men den..oroar mig. Det handlar om deadlines och deadlines och deadlines. Och om man inte håller de så går allt i botten. I'm just saying, det tycks vara väldigt hårt där ute.

Jag antar att så är fallet med de flesta jobb vilka inolverar något mer än att sitta vid en kassa och godkänna varor. Intressant.

Jag vill ha en katt, by the way. Jag har visserligen velat ha en katt all den tid jag inte haft en katt någonsin (dvs de fem senaste åren?). När jag flyttar ut ska jag helt klart skaffa mig en katt.

Right. Awesome. Okej.

Lägesrapport. Vecka 2.

Q. Varför har Sebastian inte skrivit någonting alls i sin blogg på en hel vecka?

A. Jag är lat, get over it. Dessutom har jag inga läxor att skjuta upp vilket resulterar i att jag blir tvingad att faktiskt ANSTRÄNGA mig för att skriva här någorlunda kontinuerligt. Vanligtvis sitter jag där klockan två på natten tillsammans med en ouppklarad affär med min historiabok och bara DEPPAR. Då är det trevligt att slita tankarna ifrån mina inneffektiva uppskjutartekniker och istället skriva saker.

Nu har jag helt förlorat det elementet! Jag är tvungen att läggga mig någorlunda tidigt för att inte falla i sömn när jag väl ska arbeta och hemläxor blir det inga. ILLA.

Bortsett från det är min Malmö-vistelse överraskande trevlig. Jag Gillar Malmö. Det är en fin stad. Låga priser, fina stränder, trevliga omgivningar. Även min arbetsplats är riktigt trevlig. Jag gillar verkligen hur samtliga av mina arbetskamrater är kompletta nördar. Det är så det går till, nämligen. Man är en nörd och sen bygger man spel. Awesomesauce.

Jag har för övrigt börjat titta på My Little Pony: friendship is magic (Japp!). Bortsett ifrån det något horribla namnet är serien fullkomligt underbar. Animationerna, manuskriptet, humorn. Allt fungerar fint.
Programmet är som ett levande bevis på att det inte var jag som växte ifrån barnprogrammen utan barnprogrammen som började sniffa lim och vara dåliga. Det kanske är blommigt, rosa och målgruppen är möjligtvis sjuåriga flickor, men det är fantastiskt iallafall.

TOO. MUCH. WIN >>> http://www.youtube.com/watch?v=JeJ6-gN0eB4

Spontant sommarlov.

Jag har införskaffat en MaxBook pro. Den är så, så vacker. Visserligen är styrplattan inte helt fungerande då den stundtals bestämmer sig för att hata mig och randomly gå sönder, men i övrigt är jag brutal-nöjd med mitt inköp. Förhoppningsvis kommer jag under morgondagen få möjlighet att på garantin lämna in den och få problemet åtgärdat. Tills dess behandlas mitt tekniska nytillskott med synnerligen stor försiktighet.

Så går det väl när man köper saker på blocket, antar jag. Har för mig att det är återstående ett års garanti kvar dock, så det blir nog bra.

Nu när sommarlovet är här lämnas jag med stora högar tid vilka bara väntar på att utnyttjas. Det är trevligt, för man kan följa alla impulser och göra precis det man vill göra, vad den än är. Arrangera potatisar, rita, skapa filmer om ledsna gurkor, retas med sin fader, beskåda människor nedanför balkongen, you name it. Jag lever för att göra det som känns bra, och det känns bra.

Ni får ursäkta de senaste bildtomma inläggen förresten. Tanken är att jag ska skapa en egen bild till varje inlägg så att jag har NÅGON form av unikt element i bloggen, men det har inte blivit av. Att rita bilder till bloggar om skolavslutningar och andra mer eller mindre deprimerande saker har helt enkelt inte varit av intresse.

Eh..jag ska åtgärda detta..någon gång..

Skolacslutning: Waldorf VS Karro!

Okej, NU är det sommarlov. Definitivt och oändligt sommarlov. Jag bara konfirmerar tanken så att både du och jag har det fastställt. Sommarlov.

Idag har jag beskådat en av de lamaste skolavslutningarna någonting. Jag hade ingen aning om att kommunala skolor var så fantasilösa! Fyra-fem urtråkiga perfektade sånger, ett oinspirerande tal av random rektor ( den gamla tycks under det gånga året ha slutat, eller genomfört ett könsbyte. ) för att sedan avslutas med smygkristen allsång.

Nej, det här var inte okej. Jag minns Waldorf. Där brukade minsann ALLA vara med och bidra, även ifall ens nummer var fruktansvärt monotont och som hämtat ifrån alla klyschors avgrund. Det värsta var väl när en synnerligen omotiverad klass kom dragandes med en dikt skriven av vår galna men ack så fantastiske kemi-lärare Hartan, kryddad med ord som "Grönt", "Kraftfullt" och "Jord" med tillhörande tysk brytning.

Illa, men väldigt väldigt mysigt, och somrigt.

På en kommunal avslutning är det dock annorlunda. Här framför musik-eleverna ett par relativt vackra men ack så opersonliga sånger. Efter det avslutas det hela och man är fri att gå, jösses.

Nu ska jag försöka snickra ihop något vettigt så att min lilla men någorlunda hängivna fanbase blir glada.

Jag passar på att önska alla människor vilka välsignats med ett sommarlov ett gott sådant, och alla människor vilka inte haft den turen en god sommar iallafall. Derp!

Jajjebox! Det är sommarlov. Det är sommarlov. Det är sommarlov.

Okej, det är inte riktigt sommarlov ännu, det återstår två relativt slappa skoldagar innan man kan bränna upp samtliga anteckningsblock och dricka sig rådlös på glädje och lathet (typ, mjölk), MEN DET ÄR NÄRA. Jag känner riktigt vibrationerna. Snart, snart snart påbörjas en lång synnerligen trevlig vila inför nästa skolår, nästa etapp.

Jag hade helt glömt bort hur man lever utan en stor tyngd av läxor och ansvar på axlarna. Den där natten jag vanligtvis spenderar på arbete & ångest ligger som ett stort tomt hål i mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu när allt är klart, nedpackat och inte kommer att användas förrens om två långa månader.

Men hey, jag klagar inte. Det ligger en lång stor vila fylld till bredden med glass, brutal-kallt vatten, sand och många långa sena nätter med mitt spel framför mig. Det ska bli trevligt.
Visserligen har mitt vanliga lov blivit nedkortat till ynka två veckor vilket är oroväckande lite jämfört med tidigare ledigheter, men jag tänker att jobbet i fråga kommer vara sådär underbart så det ska nog nte göra så mycket. Jag gör det jag brukar göra, fast jag får pengar för det. Det blir skitbra.

SÅ, JA.
DERP.

Platt sömn.

Mmmm, så jag tänkte att det skulle vara trevligt att undvika att plugga en aning, så jag skriver istället. En lagom mix mellan att vara brutal-lat och att syssla med vettiga saker. För att skriva måste väl betecknas som vettigt, medan att ignorera sina fyra prov kommande vecka måste vara det värsta jag kan göra i nuläget.

IDAG, har jag inte gjort någonting. Ingenting alls. Jag har knappt lämnat mitt hus för att vara ärlig. Vaknar vid tolv med en gnagande ångest i magen om att jag bör göra VIKTIGA saker. ( Min mage hatar mig. Den typ, säger åt mig att göra saker och när jag gör dem säger den att jag borde gjort det tidigare. Det värsta är att den i de flesta fall har rätt. )
Upptäcker till min förfäran att min syn inte fungerar korrekt. Underliga bruna fläckar vilka suddar till världen har adderats under natten. Dessa gör det dock brutal-svårt att både läsa och än mer studera så jag finner en ursäkt till att inte plugga under de närmaste timmarna medan mina ögon vilar upp sig.

Ooooch nu är vi här, efter en dag av sporadiska plugg-sessioner, djupfrysta pizzor och tonvis med latande sitter jag här och - latar mig lite mer. Det känns lite ensamt. Det är lördag kväll och jag har ingenting att göra förutom att posta meddelanden till en upptagen värld vilken inte har tid att lyssna iallafall.

Jag fick jobbet, by the way. Jag ska spendera åtta veckor i Malmö med mitt favoritspel. Jag ska få BETALT för att arbeta med mitt favoritspel. Vi lever i en tokig värld. En tokig tokig tokig värld. Jag känner en viss oro över hur länge jag kommer vara borta. Åtta veckor är liksom en evighet för mig och till skillnad från majoriteten av klassens medlemmar skulle jag mest av allt vilja spendera min sommar på en varm och sandig strand med min kära familj.

Å andra sidan skulle jag utan det här jobbet ägnat sommaren åt att spela ännu mer LittleBigPlanet. Hemma. Ensam. Hela dagarna. Jag skulle säkert ha konstruerat ett bygg-schema också där jag satte ut datum för där olika kreationer var tvunga att vara färdigställda.

Sedan skulle jag ha plockat potatis också, och det skulle ha varit hemskt. Samtidigt skulle det ha varit somrigt. Somrigt och ganska mysigt.

By the way. Jag lyssnar på Múm, det är vackert. `Sing along´ är favoritlåten i nuläget, mest på grund av den vackra flickan och den välkomponerade musiken. Awesomesauce!

http://www.youtube.com/watch?v=OsY7UEOb2hM

(Japp, titeln visade sig vara helt irrelevant. U MAD? )

Svarta katter är fantastiska!

Det känns som att min banner har gått lite ur tiden. Jag känner mig inte alls bitter i smyg i nuläget, jag lovar. Jag ska ta och hitta på något annat klurigt samt lagom förvirrande att förmedla vilket ligger mer tidlöst. Som att hörnsoffa och grus är trevliga ord eller att svarta katter förmedlar tur.

..Heh, vi har en svart katt som bor vid vår lägenhet. Den är kelig när den känner för det, men andra gånger springer den iväg så fort den upptäcker mig. Det är lite av en ninja-katt.

..Så imorgon ska jag deltaga i min allra första riktiga jobb-intervju. Jag är hajpad. Sådär precis så att jag inte kan sova men ändå inte tillräckligt mycket för att koncentrera mig på att jobba (Perfekt blogg-läge, alltså.) Tanken är tydligen att jag ska jobba i Malmö som level designer i några veckor. ..Det betyder att jag får arbeta med en av sakerna jag älskar allra mest, och få betalt för det. Det är sjukligt awesome.

Jag känner mig inte värdig, men jag är glad ändå.

Är det bara jag eller är det bittert att läsa om andra människor vilka är glada? Egentligen vill man att resten av mänskligheten ska vara alldeles miserabel så att man själv kan tänka "Wahå! Se så bra jag har det! Nu tänker jag skrubba det i ansiktet på dem!". Det är därför jag försöker avhålla mig en aning ifrån det här med att vara glad i den här bloggen. Jag vill inte förstöra din dag. Jag bryr mig om dig.

Så jag införskaffade L.A. Noire under helgen. Det är ett Tvättäkta detektivspel, med stort T. Jag har bara kommit igenom runt halva äventyret men så långt är jag tämligen imponerad. Berättandet är fullkomligt briljant, och samtliga karaktärer är välskrivna och realistiska. Samtidigt är fyrtiotalet en väldigt lyckad tid att göra ett spel på där arkitektur, utstyrsel och fula bilar smoschas ihop till en synnerligen trevlig mix.

Jag älskar att åka nedför L.A's gator med solnedgången i ryggen, lyssnandes på radion efter nya brott med härlig blues strömmandes ifrån radion. Det är vackert.

På tal om vackert. Snart är sommarlovet här. Det är blotta tre veckor kvar och sedan är första året på Karolinska skolan avverkat. Det har gått på tok för fort för mitt eget bästa, men jag känner mig relativt nöjd med det gångna året ändå. Kanske har jag inte varit sådär överjävligt superduktig i skolan. Kanske kunde jag med ett uns mer motivation kunnat göra bättre ifrån mig. Men det var ju roligt iallafall, och det är väl det som är huvudsaken, right?

RIGHT?

Jag tror att min hjärna är aningen för förvirrad för skrivande. För lite spärrar, för många växlingar. Du får ursäkta, jag ska försöka bli trött och gå till sängs.
Hejpåhre!

Vaken, med Sebastian.

Denna blogg bör läsas till den här musiken.

För att du ska må precis lika jävligt som jag! :D

Sömnlöshet är bland de mest frustrerande sakerna som finns, speciellt när det verkligen verkligen inte är läge för det.

Så jag går mot sängen, nöjd med dagens händelser och med en nynnande sömnjätte inom mig, redo att ta sig an drömmens långa väg till vakenhet dagen därpå där nya utmaningar väntar.

Och så noterar Sebastian två saker.

För det första så är jag tydligen täppt i antingen högra, eller vänstra näsborren. Detta resulterar i att man måste fördubbla krafterna vilka läggs på andning, step up your game så att säga. Samtidigt blir halsen mer och mer torr och jag vet att jag kommer vakna med en smärtande strupe imorgon, varesig jag vill det eller inte.

Om jag istället väljer att andas med munnen börjar jag långsamt påbörja en ström av dreggel ifrån jag mun till hela min kudde. Dessutom blir halsen torr av även denna metod.

Under ett ögonblick försöker jag andas med både näsan och munnen samtidigt, men så kommer jag på att du inte borde fokusera på något så trivialt som att ANDAS och övergår till att tänka på ankor, Alfapet och andra saker vilka man tydligen brukar drömma om.

Och så slutar andningen fungera. Fasen vad svårt det här var! Fan fan fan! Game over, try again.

Så jag ligger där och försöker andas och samtidigt tänka på ankor och Alfapet. Misslyckandet är ett faktum. Tänk att någonting man har gjort sedan man blev till utan några större problem plötsligt ska vara så fruktansvärt komplicerat.

....För det andra så har jag refrängen till Rihannas "Come on" inristad och påslagen på en oföränderlig repeat i min hjärna.

"Tjenare, Sebastian! Är det OK om jag sätter mig i din hjärna och förpestar din tillvaro?"

-"Nej, nej, det är det nog inte."

-"Det skiter jag i! :) "

Så då har man alltså ett kemiprov dagen därpå och en relativt stor hög med läxor vilken ska behandlas innan helgen når sitt slut. Och jag ligger där och tänker VADÄRDETFÖRFELPÅMIGVARFÖRKANJAGINTEBARASOMNA om och om igen med Rihanna glatt sjungandes om sina sexäventyr i bakgrunden.

Jag behöver förövrigt inga ursäkter för att posta random LOLcats. Inga alls.

SPAAAAAAAAACE!

Jag använder mig av DIG, min kära läsare, som ursäkt till att inte plugga, okej?

"Eh, jo, jag SKA göra den där uppgiften jag borde ha börjat på för tre veckor sedan! Jag ska bara författa det här brutal-viktiga inlägget på min blogg så att alla mina miljontals fans slipper vänta ytterligare. "

..Så om jag slutar utslagen i rännstenen förväntar jag mig att du typ, drar upp mig och tar hand om mig eftersom att det är ditt fel att jag inte pluggade. Låter mig leva i ditt hem och äta upp dina Cornflakes under en period. Var inte rädd, jag är ganska renlig av mig och trevlig är jag också. Det kommer att bli skitbra.

Jag bara förbereder dig så att du är redo när jag om cirka sju år knackar på din dörr.

Utslagen, mentalt förstörd och Ben & Jerrys-suktande.

På tal om att arbeta, jag har efter mycket om och men skaffat mig hela två potentiella sommarjobb! Det är inte illa för att vara mig inte!

För det första har jag efter en tripp till lördagens marknad erhållit ett löfte om arbete efter midsommar hos den aningen bryske bonden Leo. Tydligen ska jag åka med honom tre mil bort till hans gård för att sedan bo hos honom och hans förhoppningsvis någorlunda trevliga familj och arbeta med att rensa ogräs, dra upp potatis och känna mig miserabel i några veckor.

Å ANDRA SIDAN fick jag idag ett snäppet intressantare erbjudande vilket har hållit mig glad som en mupp större delen av dagen. ( Ena halvan fick jag vara glad av egen maskin innan mailet trillade in. Funkade det med, I guess.)

Iallafall. Jag har blivit erbjuden ett sommarjobb som level designer hos ett företag i Malmö. Yes box. Helt galet! Dessa är kända för att tillverka DLC (DVS nedladdningsbart material) till mitt absoluta favoritspel LittleBigPlanet och uppenbarligen har mina galna ideér samt min underliga stil lockat till sig deras blickar. De liksom..undrar om jag är intresserad av en plats..och jag är så intresserad att det gör ont i mig. På riktigt.

Drömscenariot vore att under någon solfylld månad åka upp till Malmö, skaffa mig en trevlig lägenhet någonstans där och bygga skiten ur världen. Att tänka att någonting jag har hjälpt till att skapa skulle säljas till ett några hundra tusen spelare gör mig vimmelkantig.

Att sedan erhålla en god summa pengar skulle vara fullkomligt underbart, men i nuläget är jag bara lycklig över att veta att jag inte har slösat bort två år av mitt liv på någonting fullkomligt värdelöst. LBP GAVE ME A JOB, BIATCHES! TAKE DAT!

..Det är dock inte säkert att jag kommer få drömjobbet utan än så länge är det endast planer. Planer suger, jag vet.

Ursäkta mitt egocentriska jiddrande, men det är sorgligt nog så jag tänker. JAG JAG JAG samt OMG-JAG! Don't wanna be that guy. Jag lovar att jag är aningen mindre sådan när jag faktiskt pratar med människor. Du vet, när jag inte är tvungen att hålla en dialog med mig själv?

Bjussar på några fler bilder från min synnerligen färgglada LittleBigPlanet-bana när vi ändå är inne på det. Jag vet att du bryr dig, jättemycket. Långt långt inne i dig brinner en passionerad låga för min senaste skapelse. Okej?

Jösses vad gulligt. Man blir lite förfärad, så sockersött är det. Men hey! Jag tror att jag kan ha skapat den första LittleBigPlanet-banan innehållandes någon form av relation och det är ju bra! Seriously though. Jag ber halvt om ursäkt för den här socker-attacken. Drick lite vedervärdigt kaffe så att du återställs vetja.

BTW, bakgrunden snurrar. Hi-tech!

Den fantastiska och ytters lysande Vera. (Vera är ett totally random namn BTW, inga gamla klasskamrater har tjänat till inspiration för min skapelse. Just sayin' ). Hon har..eh..typ..stulit ett hjärta..ifrån den ledsna maskinen..så hon har flygar-krafter..och kan bygga saker..och är allmänt fantastisk. Men det är OK, hon ger tillbaka hjärtat efter att spelaren strängt har tillrättavisat henne. :) Allting slutar jättevackert.

Bleh, jag ska nog göra en bana om mord, våld och ondska efter det här. Känner att jag måste göra någonting åt andra hållet efter den här socker-attacken. Det är trevligt att göra någonting annorlunda dock. Variation är livets krydda, och så vidare.

..Nämen, se vad tiden går! Nu är klockan halv tolv! Jag borde verkligen sova så att jag inte agerar total zombie imorgon, eller hur? jag skulle Jättegärna plugga matte en timme eller så, men jag är verkligen beroende av mitt nattsömn. Annars klarar jag mig inte, alls! Jag förvandlas till ett självömkande illaluktande monster med hoodie. Det är inte OK, eller hur?

Nej, just det. Jag ska sova. Det är det enda rätta. För både min och din skull.

Så jag avslutar det här och drar mig mot sängen. Inatt tänker jag drömma om RRRRRRYMDEN!

Mina mentala spärrar har gått sönder!

-500 awesome för den sämsta rubriken så långt?

Åh jösses, en hel vecka utan några som helst uppdateringar, och innan det en vägg av koncentrerad ångest. Hur känns det?

Det känns dåligt. Man vill liksom tyna bort och försvinna genom jorden. Men så är det, ibland.

Vad fasen har jag haft för mig? Ingenting! Det är det som är grejen. Det har varit en relativt lugn vecka med endast ett antal händelser utan större betydelse där den största är min aldrig sinande stress över obetydligheter. Åh stress, vad skulle jag göra utan dig?

Så jag startade en ny skapelse i fredags natt, o du så intresserade läsare. Den är..väldigt väldigt härlig. Det är som ett hopkok av luriga leenden och färger, det är vackert. Sedan har jag slängt in lite ledsna troll och interaktivitet också, det blir vackert. Jag bjussar på lite bilder som för att visa i vilket håll jag går med stilen på min skapelse.

Han, är, JÄTTELEDSEN! Jag har inte riktigt bestämt varför ännu, men jag funderar på att låta Vera, en av banans karaktärer, ha KROSSAT hans hjärta av misstag som i förbifarten när hon konstruerade platsen man besöker i fråga (nej, hon är inte ond och man kommer inte få besegra henne i en nästintill kriminellt episk bossfight. Vera är på tok för söt för att figurera onding, tror jag. ) . Sedan är det spelarens uppgift att traska in i hans hjärna/kropp och först återuppleva hela historien (med massor av taggar och ondska och förträngda minnen man måste belysa) för att sedan i en sista stor ansträngning tejpa ihop hans hjärta igen med hjälp av (ank)tejp, quick time events och en hel del hoppande.

Ingenting går upp mot att skapa helt utan några mentala spärrar. Det är lite som att drömma. Inga begränsningar, massor av färger och ständiga förändringar. Oh yes.

Sedan att delar av mitt sinne uppenbarligen är uppbyggt av tusentals färgade taggar av ondska samt ledsna maskiner får man väl leva med.

Allt är dock inte hemskt och taggigt. Se bara på ovanstående mer eller mindre lyckliga ljud-djur ovan! Han riktigt strålar av lycka!

..Men ja, det var min vecka, antar jag. Min vecka efter att jag ÄNTLIGEN blivit av med min ättriga magsjuka/feber vilken förpestade mitt liv och min (redan rostiga) tidsuppfattning har varit relativt händelselös, bortsett från Valborg, antar jag.

Jag och två (synnerligen på förhand kritiska) vänner satte oss efter några timmar av fyrverkeri och airhockey och spelade Settlers. Du vet, det där spelet jag försöker få folk att älska? Det där första steget man tar som blivande nörd? Stor succé. Dagen därpå skulle tydligen en revanch-runda hållas och sysslolös som jag var blev det till att för andra gången KROSSA DEM.

Det var awesome.

Jag tror att jag ska avsluta det här och få mig en dos sömn innan MÅNDAGEN AV DOOM startar på riktigt. Allt är radions fel. P3 har ett program kallat "Vaken" vilket säger "Ohai! Det är inget fel med att stanna uppe till klockan tre på natten även fast det är skola dagen därpå! Stanna uppe med oss och mys! Vi har kakor!" Det är riktigt, riktigt svårt att inte sätta på sitt PS3 och bygga med Vaken tills gryningen.

Mysa eller sova, det är det som är frågan.

BAWWWK! Jag avslutar här, ja. Vi synes!

Vägg av ångest.

Det här är en synnerligen puckad idé, hade vi inte bestämt det? Att skriva saker mitt i natten när man dessutom har välsignats med 39-gradig feber leder i 90% av alla fall till ännu mer ångest. Men vad ska man göra. Klockan är två och min säng är ungefär lika härlig som du är intresserad av mitt tillstånd. Att hela mitt rum dessutom har begåvats med en tunn ändock närvarande lukt av klister skapar om något ännu underligare drömmar.

Jag trodde att jag hade blivit mer eller mindre galen där jag låg, drömmandes om båtar och suddiga figurer. Det går inte, att sova alltså. Vi skippar det denna natt.

Men annars då? Idag vaknade jag med en synnerligen underlig känsla i magen vilken skulle visa sig vara ett lass påskmat vilken bara väntade på att komma upp. Jag spenderade sedan dagen med att känna mig brütal-ensam och uttråkad där jag låg i sängen, drömmandes om underliga konversationer mellan suddiga konturer och smör.

Whoa.

Nudlar med Bacon alltså, det är nog inte sådär jättegott ändå. I ett slumpmässigt utbrott av innovation tillsatte jag både stekt gris samt ett lass svartpeppar till mina redan perfekta nudlar. Man måste variera sig, right? Pressa gränserna, uppleva nya saker.

Sedan att man sitter hemma och är hungrig klockan halv ett på natten ska ju inte stoppa en från denna fantastiska upptäckar-glädje.

Slutresultatet är minst sagt tveksamt. Nudlarna är på tok för starka och får mig att konsumera stora mängder mjölk för att stilla min patetiskt krydd-klena strupe och kött passar verkligen inte till snabbnudlar. På riktigt.

IDAG har jag gjort vissa förberedelser inför den episka tapetseringen vilken ska genomföras under morgondagen. Bland annat slipades mina väggar med hjälp av en synnerligen diabolisk och hoppig maskin. Det är något tillfredsställande med att långsamt se sitt rum förvandlas till ett damm-landskap. Jag kände mig lite som en synnerligen hård snöman, med armarna och näsborrarna fulla i damm.

Visserligen förtogs känslan lite av att jag lyssnade på kultförklarade The Pinks medan jag utförde arbetet i fråga, men snömannen fanns ändå där, djupt inne.

The Pinks, ja. En gång för tusen år sedan gjorde ett gäng ungar musik, sedan kom Bert Karlsson och promotade dom och badaboo, underbar supertöntig musik aquired! Det är något magiskt med dem. Utan egentlig anledning blir jag alltid på nästintill kriminellt bra humör så fort (på den tiden) tioåriga Robert ljuder i högtalaren med sin pipröst, vilt joddlandes om önskedrömmar och supersöta relationer.

Bjussar på en av deras Töntigare sånger. God natt!

Vadå dålig musiksmak?

CV av DOOM!

Idag vaknade jag och kände mig tämligen hungrig och övergiven. Jag försökte mig på att studera lite Java samt lägga lite tid till mitt kära LittleBigPlanet, men det är liksom inte roligt att sitta och nörda sig när solen lyser därute. Speciellt inte när man är hungrig. Hungrig, övergiven och rastlös.

SÅ JAG TOG MIG EN PROMENAD till mamman min och lagade en portion mat. Sedan skrev jag, efter på tok för mycket ångest än vad som egentligen var nödvändigt, ett CV.

Du läste rätt. Idag sammansatte Sebastian Larsson sitt första riktiga fullt existerande CV. Visserligen var kvalitén ungefär lika god som fladdermöss är välseende men ett CV skrev jag iallafall!

OCH INTE NOG MED DET. När mitt brutal-braiga CV var klart och utskrivet spatserade jag (Med Eye of the tiger rullandes i huvudet för moar awesome.) till videobutiken där jag hade tänkt att sommarjobba och bad om en anställning under sommarens ljuva månader. Visserligen fick jag inget konkret svar, men ändå!

Idag gjorde Sebastian Larsson hela två saker! Jag, är, fantastisk.

Bjussar på bilden jag använde i mitt välkomponerade CV (tagen efter X antal minuters ångest-vrålande framför datorkameran).

"Hej! Jag funderar på att äta upp dina barn!"

EDIT. Yes, jag flyttade min blogg hit. Devote är ondskaaaa!

Random rambling is random.

SÅ! Jag satte mig framför min trogna dator några timmar innan skolan imorse och snickrade ihop en liten banner till min blogg samt ritade mig en liten profilbild. Nej, det blev inte särskilt vackert, jag vet. Bannern är på tok för liten och i kombination med bakgrunden ser det mest bara överjävligt superfult ut. Men var inte rädd, jag ska åtgärda det nästa gång jag är på photoshop-humör, jag lovar.

Så, det har gått och blivit påsklov. Ja tack! Troligtvis kommer jag bara sitta hemma och självdö hela lovet men så ska det ju liksom vara. Man ska vara riktigt, riktigt uttråkad och aningen deppad. Det är så 80% av mina lov fungerar. Jag kanske skulle ta och dra igång några små projekt nu när jag inte har något bättre för mig? Kanske konstruera en liten film eller avsluta mitt nuvarandre projekt i LittleBigplanet. Oavsett vad jag ska göra är det rysligt härligt att klä av sig alla diaboliska skol-plikter och gå in i ledigheten. Herrrrrerrr!

Jag..har ingenting intressant att förmedla idag. Inga förvirrade formuleringar om världsliga ting eller wannabee-djupa tankar om världen. Jag är ledsen, men jag är egentligen en relativt tråkig människa. Vad sjutton är poängen med att starta en blogg om man ska gå runt och vara NEUTRAL hela tiden? Beats me, men nu när jag är här kan jag ju lika gärna fortsätta med denna sjukligt intressanta sysselsättning.

Det är allt, yes. Jag tror att jag ska göra mig lite chokladbollar och dricka en tunna te med valfri bok nu, om du ursäktar. Hejpåhre!

VÅRGLASS!

Idag åt jag min allra första vårglass. Du vet, den där man hajpar upp sig inför i några dagar för att sedan förtära till besvikna mumlanden. Glassen vilken man kommer ihåg som essansen av glädje men som i själva verket bara är lite is på en pinne. Jag tänkte att jag like gärna kunde få det gjort, trotsa besvikelsen med ett leende, liksom.

Den var fantastisk.

Jag köpte den inför en ensam promenad till mamman. Vädret var soligt, glassen var en simpel Twister och ALLTING FÖRVANDLADES TILL AWESOME! Det var helt galet, jag gick där och fånlog hela vägen fram med min vårglass. När den var slut tuggade jag istället på pinnen som var över. Jag vet inte varför, men det var som definitionen av glädje.

Det är som att alla andra glassar jag någonsin ska förtära kommer få en orättvis MEH-stämpel för att just den här glassen var så god.

Hey, jag bloggar om glass. Problem?

POST-IT's FTW!

Underligt. Jag känner ett lurigt behov av att göra människor glada. jag vet inte varför, men ibland vill jag bara hjälpa andra. Typ, bre en macka till någon eller hjälpa till med en annan stackares läxor. Kanske är det bara jag som behöver känna mig som en god människa för att inte gå under. Heh, allt gott jag gör gör jag egentligen bara för att upprätthålla ett någorlunda välmående samvete.

Iallafall. I detta nu vill jag göra människor glada. Det är i sådana här lägen som jag får ideér om att lägga godis i folks cykelkorgar som belöning för att de är klimathjältar eller att sätta upp små post-it lappar vilka meddelar en hur fantastisk man är på stan. You name it.

Problemet är att det om en halvtimme startar en ny dag (Torsdag, wooo!). Då är det inte läge att springa runt och sprida godis samt post-it lappar omkring sig. Jösses, det är inte läge att vara vaken alls när klockan är halv tolv. Då ska man ju sova och grejor. Speciellt när man har en gymnastik-lektion dagen därpå vilken startar klockan åtta.

Hade tänkt att dra igång någon form av serie här också. är lite osäker om jag tänker lära mig att behärska det digitala mediumet eller om jag ska fokusera på att rita lite på papper, men någon form av bilder hade jag iallafall tänkt skapa. Bara för att ha något att skriva om, liksom. Formulan kan vara något sånt här:

1. Ohai!

2. Beskriv iaktagelse.

3. Bild vilken demostrerar iaktagelse.

4. Ät Riesen.

Det låter bra, jag vet. Speciellt delen där jag äter Riesen.

..jag fick just en idé. Tänk om man skulle göra ett stort lapptäcke av Riesen-papper? Eller bara..NÅGONTING av Riesen-papper? Tänk vilka fantastiska saker man skulle kunna konstruera! Jag har redan gjort random halvlam konst av post-it lappar. Ingenting stoppar mig från att använda min (alldeles för stora mängd, uppenbarligen) fritid till att göra någonting mer..brunt.

Frågan är vad jag ska göra med det. Det är ju liksom endast en färg och det går inte att rita på. Materialet är även relativt mjukt så det är inte möjligt att göra någon form av byggnad eller konstruktion heller. (Funderade lite på Riesen-origami paha.) Kanske kan jag skapa ett stort Godis-collage med hjälp av olika omslagspapper? Frågan är vad motivet ska vara, hmmmm.

Wow, jag borde verkligen ta och sova nu. Jag har spenderat hela kvällen med att ha ångest inför att plugga och är därmed relativt trött. Vad gjorde jag istället för att plugga? Well, jag skapade en random serie, såklart!

Ursäkta horribel kvalité, jag jobbar på det. Eller ja, jag lovar att jobba på det nästa gång jag ska snickra ihop en bild. (Ännu en anledning att vända sig till det digitala mediumet!)

Det är allt. Ha en fortsatt trevlig natt.

KAFFE OCH KATTER.

Det är någonting mysigt med att i ett redan fruktansvärt miserabelt tillstånd tvinga i sig två koppar illasmakande kaffe för att sedan plugga långt in på natten men i själva verket vika tiden åt andra ting, såsom att rita eller skriva bloggar vilka endast mina låtsaskompisar kommer att läsa. Lägg sedan till en obskyr japansk spellista och du har min idealnatt. Det finns en drömsk charm med att må riktigt riktigt dåligt. När man nått botten kan man liksom bara se allt som är awesome, till exempel vilken fin dator jag äger, eller varför inte vilka välplacerade bilder min historiebok har. Jag har bestämt mig för att dekorera mitt rum med handritade bilder. Jag hade tänkt att be alla mina konstnärliga vänner att rita saker åt mig ( Jag har bestämt mig för att jag har konstnärliga vänner. Ja, jag har faktiskt MASSVIS av konstnärliga vänner. Jag behöver bara övertyga dem om att de är konstnärliga först.) Sedan kan jag rama in dem och sätta upp dem i mitt rum. Det kommer bli awesome. Jag har redan under en impulsiv halvtimme skapat någon form av bild av ett antal post-it lappar och en rejäl dos koffein. Det vart vackert, tycker jag. Fortsätt så Sebastian. You're doing it right. Hm, så. Det blir inte riktigt ett inlägg per vecka här. Jag är ledsen, jag kan inte hjälpa det. Jag har liksom inget bättre för mig när klockan är ett på natten och mina ögon långsamt håller på att ta självmord. Jag försäkrar dig om att det kommer avta och kompenseras under senare tider dock, mmmkay? By the way, hur sjutton kan folk GILLA kaffe? Jag förstår det inte. jag förstår det verkligen inte. Först och främst smakar det gödsel, för det andra lämnar det en fruktansvärd eftersmak vilken sitter i flertalet timmar efteråt. Jag brukar dricka kaffe för att antingen straffa mig själv eller för att verkligen må röv-dåligt så att jag sedan höja mitt humör igen. Känna bottnen liksom. Kaffe tar mig dit direkt, inga problem. Hur människor sedan på daglig basis kan förtära denna fruktansvärda dryck är för mig ett mysterium. BITTERHET ÄR INTE VÄLSMAKANDE! Världen är inte klok, gudars skymning. Okej, så, jag antar att jag ska avrunda här. jag ber om ursäkt för mitt slumpmässiga inlägg av trötthet och..miserabelitet. Ja, det är ett ord, shhhh. Jag ska slutföra min ståtliga plugg-natt med både historia, tyska och svenska för att sedan få några timmars sömn, kanske. Känner en viss frestelse att testa Annas teori om att man självdör om man inte sover på åtta dagar dock, bara för att liksom. Mer välmående inlägg kommer förhoppningsvis i framtiden, derp! Och! Länk till underbar japansk bakgrunds-musik: http://www.youtube.com/watch?v=cZ2xhEsuexE&feature=autoplay&list=PLCB3FDC889679A0ED&index=7&playnext=7 Bjussar på en katt jag har snickrat ihop i LittleBigPlanet.

Smör.

Jag vaknade två på natten med Justin Biebers "Baby" på huvudet inatt. Jag tror att någon där uppe inte gillar mig. Eller, de kanske gillar mig, men de gillar mig ännu mer när jag är helt miserabel och döende. Gud trollar mig, fuck yeah!

Så, det är alltså måndag idag. Jag känner mig sådär derp-trött som man bara kan känna sig när man sitter vaken till halv ett på natten för att sedan vakna upp av random inbillad musik några timmar senare. Allting suger, wooo.

Det är underligt. Jag har ett nästan sjukligt begär av att posta världsvana citat på interrrrnet vilket inte avtar. Det är irriterande då världsvana citat brukar vara allt annat än världsvana utan endast töntiga. Jag kan ju alltid göra en serie om det om inte annat paha. "Hur Sebastian förvandlades till en ständig citat-maskin!"

Just det. Sebastian är jag ja. Jag är en relativt ung människa. Jag typ, går i skolan och grejor. Resten av tiden spenderar jag på att ha ångest över att gå i skolan eller i att spela saker, såsom LittleBigPlanet.

LittleBigPlanet är ett fullkomligt briljant spel jag kommer trycka upp i ansiktet på dig när du minst anar det, fo reeelz'. Akta dig för att sitta med mig på bussen. Jag kan randomly börja prata om checkpoints, poängbubble-placering och communityts struktur. Jag har spelat det i närmare 2.5 år nu.

Jag vet, helt galet. Det är nästan som att jag och LBP har utvecklat ett förhållande och är på väg att gifta oss och skaffa oss ett par barn. I Januari införskaffade jag dock den andra delen i detta briljanta spel, jag köpte upp mig så att säga. Den gamla mjukvaran var för klen. Jag var nog den första att överge mitt älskade LBP och byta in det mot min nya kärlek, LBP2. Haha, jag är en sån douche. Då jag definitivt kommer behandla det här ämnet frrruktansvärt grundligt i ett senare skede väljer jag dock att avsluta min paragraf om spelet, här.

Men annars är jag väl en vanlig människa, antar jag. Jag har en tendens att dagdrömma om random saker när folk inte pratar med mig, något som resulterat i stora mängder ideér och desto mindre studerande. I nuläget är jag som en stor idé-maskin. Det är helt galet. Jag är en pina att umgås med för jag bara pratar om mina random ideér hela tiden. Förmågan att spola tillbaka tiden, dansande katter, igelkottar som egentligen är marsvin. You name it.

Jag avslutar här och drar mot ljusare marker. Känner mig sådär härligt miserabel idag men den känslan planerar jag att avskaffa med några nypor socker och en stor mängd läsning. Ut ur min värld, in i en annan. Förhpoppningsvis är den inte lika förvirrande.

Mnniska 2.0 ENGAGE!

Ohai! Så jag startade en blogg, igen. Inte bra, inte acceptabelt. Jag har gjort det här förut ett antal år sedan med en blogg under namnet mupp-bloggen. I denna postade jag allehanda smiley-fyllda inlägg med random tankar. Du bör inte besöka den. Den är ganska horribel. Du kommer att sucka och oja dig över alla stavfelen. JAG ANVÄNDER SMILEYS, HELA TIDEN! Iallafall i de äldre inläggen. Jag vet inte. Det kanske inte är så klokt att starta någon form av blogg över huvud taget, eftersom dessa har en tendens att förvandlas till stora lager av ARGHHH's.

Men nu har iallfall en god vän till mig strängt sagt till mig att starta en blogg eller dylikt, and here I am!

Jag..har ingen aning om vad jag kommer skriva här. Det finns en liten risk att det här utvecklas till en öde plats där ondsinta ting såsom monster och tandborstar drar omkring i jakt på nya offer, men jag ska försöka hålla det här någorlunda uppdaterat. Typ ett inlägg i veckan? Det bidde bra. Inte för att jag förväntar mig att folk faktiskt kommer läsa dem. I nuläget tycks 90% av människors bloggar bestå av bilder på dem eller deras kläder. Då varken jag eller mina kläder är sådär brutal-intressanta blir jag tvungen att fylla detta tomrum med något annat. Substans till exempel? Detta resluterar i att mina bloggar utvecklas till väggar av text vilka ingen frisk människa skulle orka läsa.

Eller så kan jag rita serier till er. Blir det bra? jag har en speciell relation till serier. När jag är bitter, ledsen, frustrerad eller dylikt ritar jag (istället för att göra vad man nu ska göra när man är ledsen/bitter/frustrerad/arg/harslutpostkakor) serier vilka porträtterar problemet. Det är awesome. För det första kan jag förvränga verkligheten så att det verkar som att jag är en 100% good guy/bara förvirrad. För det andra kan jag samtidigt dra dåliga skämt! Två flugor i en smäll liksom, vad kan gå fel?

Jag tror att jag ska avsluta detta första inlägg av ren och skär win nu, medan det ännu är morgon. Jag tror att jag utelämnar en presentation av mig själv då det skulle sluta i att jag inte har något att skriva om i senare bloggar. Det skulle vara awkward.

Förresten vill jag be om ursäkt för den fasansfulla designen på det här stället. Ge mig lite tid så ska jag sätta upp jättetrevliga tant-tapeter. Det blir väl trevligt?