Idag vaknade jag och kände mig tämligen hungrig och övergiven. Jag försökte mig på att studera lite Java samt lägga lite tid till mitt kära LittleBigPlanet, men det är liksom inte roligt att sitta och nörda sig när solen lyser därute. Speciellt inte när man är hungrig. Hungrig, övergiven och rastlös.
SÅ JAG TOG MIG EN PROMENAD till mamman min och lagade en portion mat. Sedan skrev jag, efter på tok för mycket ångest än vad som egentligen var nödvändigt, ett CV.
Du läste rätt. Idag sammansatte Sebastian Larsson sitt första riktiga fullt existerande CV. Visserligen var kvalitén ungefär lika god som fladdermöss är välseende men ett CV skrev jag iallafall!
OCH INTE NOG MED DET. När mitt brutal-braiga CV var klart och utskrivet spatserade jag (Med Eye of the tiger rullandes i huvudet för moar awesome.) till videobutiken där jag hade tänkt att sommarjobba och bad om en anställning under sommarens ljuva månader. Visserligen fick jag inget konkret svar, men ändå!
Idag gjorde Sebastian Larsson hela två saker! Jag, är, fantastisk.
Bjussar på bilden jag använde i mitt välkomponerade CV (tagen efter X antal minuters ångest-vrålande framför datorkameran).
"Hej! Jag funderar på att äta upp dina barn!"
EDIT. Yes, jag flyttade min blogg hit. Devote är ondskaaaa!
SÅ! Jag satte mig framför min trogna dator några timmar innan skolan imorse och snickrade ihop en liten banner till min blogg samt ritade mig en liten profilbild. Nej, det blev inte särskilt vackert, jag vet. Bannern är på tok för liten och i kombination med bakgrunden ser det mest bara överjävligt superfult ut. Men var inte rädd, jag ska åtgärda det nästa gång jag är på photoshop-humör, jag lovar.
Så, det har gått och blivit påsklov. Ja tack! Troligtvis kommer jag bara sitta hemma och självdö hela lovet men så ska det ju liksom vara. Man ska vara riktigt, riktigt uttråkad och aningen deppad. Det är så 80% av mina lov fungerar. Jag kanske skulle ta och dra igång några små projekt nu när jag inte har något bättre för mig? Kanske konstruera en liten film eller avsluta mitt nuvarandre projekt i LittleBigplanet. Oavsett vad jag ska göra är det rysligt härligt att klä av sig alla diaboliska skol-plikter och gå in i ledigheten. Herrrrrerrr!
Jag..har ingenting intressant att förmedla idag. Inga förvirrade formuleringar om världsliga ting eller wannabee-djupa tankar om världen. Jag är ledsen, men jag är egentligen en relativt tråkig människa. Vad sjutton är poängen med att starta en blogg om man ska gå runt och vara NEUTRAL hela tiden? Beats me, men nu när jag är här kan jag ju lika gärna fortsätta med denna sjukligt intressanta sysselsättning.
Det är allt, yes. Jag tror att jag ska göra mig lite chokladbollar och dricka en tunna te med valfri bok nu, om du ursäktar. Hejpåhre!
Idag åt jag min allra första vårglass. Du vet, den där man hajpar upp sig inför i några dagar för att sedan förtära till besvikna mumlanden. Glassen vilken man kommer ihåg som essansen av glädje men som i själva verket bara är lite is på en pinne. Jag tänkte att jag like gärna kunde få det gjort, trotsa besvikelsen med ett leende, liksom.
Den var fantastisk.
Jag köpte den inför en ensam promenad till mamman. Vädret var soligt, glassen var en simpel Twister och ALLTING FÖRVANDLADES TILL AWESOME! Det var helt galet, jag gick där och fånlog hela vägen fram med min vårglass. När den var slut tuggade jag istället på pinnen som var över. Jag vet inte varför, men det var som definitionen av glädje.
Det är som att alla andra glassar jag någonsin ska förtära kommer få en orättvis MEH-stämpel för att just den här glassen var så god.
Hey, jag bloggar om glass. Problem?
Underligt. Jag känner ett lurigt behov av att göra människor glada. jag vet inte varför, men ibland vill jag bara hjälpa andra. Typ, bre en macka till någon eller hjälpa till med en annan stackares läxor. Kanske är det bara jag som behöver känna mig som en god människa för att inte gå under. Heh, allt gott jag gör gör jag egentligen bara för att upprätthålla ett någorlunda välmående samvete.
Iallafall. I detta nu vill jag göra människor glada. Det är i sådana här lägen som jag får ideér om att lägga godis i folks cykelkorgar som belöning för att de är klimathjältar eller att sätta upp små post-it lappar vilka meddelar en hur fantastisk man är på stan. You name it.
Problemet är att det om en halvtimme startar en ny dag (Torsdag, wooo!). Då är det inte läge att springa runt och sprida godis samt post-it lappar omkring sig. Jösses, det är inte läge att vara vaken alls när klockan är halv tolv. Då ska man ju sova och grejor. Speciellt när man har en gymnastik-lektion dagen därpå vilken startar klockan åtta.
Hade tänkt att dra igång någon form av serie här också. är lite osäker om jag tänker lära mig att behärska det digitala mediumet eller om jag ska fokusera på att rita lite på papper, men någon form av bilder hade jag iallafall tänkt skapa. Bara för att ha något att skriva om, liksom. Formulan kan vara något sånt här:
1. Ohai!
2. Beskriv iaktagelse.
3. Bild vilken demostrerar iaktagelse.
4. Ät Riesen.
Det låter bra, jag vet. Speciellt delen där jag äter Riesen.
..jag fick just en idé. Tänk om man skulle göra ett stort lapptäcke av Riesen-papper? Eller bara..NÅGONTING av Riesen-papper? Tänk vilka fantastiska saker man skulle kunna konstruera! Jag har redan gjort random halvlam konst av post-it lappar. Ingenting stoppar mig från att använda min (alldeles för stora mängd, uppenbarligen) fritid till att göra någonting mer..brunt.
Frågan är vad jag ska göra med det. Det är ju liksom endast en färg och det går inte att rita på. Materialet är även relativt mjukt så det är inte möjligt att göra någon form av byggnad eller konstruktion heller. (Funderade lite på Riesen-origami paha.) Kanske kan jag skapa ett stort Godis-collage med hjälp av olika omslagspapper? Frågan är vad motivet ska vara, hmmmm.
Wow, jag borde verkligen ta och sova nu. Jag har spenderat hela kvällen med att ha ångest inför att plugga och är därmed relativt trött. Vad gjorde jag istället för att plugga? Well, jag skapade en random serie, såklart!
Ursäkta horribel kvalité, jag jobbar på det. Eller ja, jag lovar att jobba på det nästa gång jag ska snickra ihop en bild. (Ännu en anledning att vända sig till det digitala mediumet!)
Det är allt. Ha en fortsatt trevlig natt.
Det är någonting mysigt med att i ett redan fruktansvärt miserabelt tillstånd tvinga i sig två koppar illasmakande kaffe för att sedan plugga långt in på natten men i själva verket vika tiden åt andra ting, såsom att rita eller skriva bloggar vilka endast mina låtsaskompisar kommer att läsa. Lägg sedan till en obskyr japansk spellista och du har min idealnatt. Det finns en drömsk charm med att må riktigt riktigt dåligt. När man nått botten kan man liksom bara se allt som är awesome, till exempel vilken fin dator jag äger, eller varför inte vilka välplacerade bilder min historiebok har.
Jag har bestämt mig för att dekorera mitt rum med handritade bilder. Jag hade tänkt att be alla mina konstnärliga vänner att rita saker åt mig ( Jag har bestämt mig för att jag har konstnärliga vänner. Ja, jag har faktiskt MASSVIS av konstnärliga vänner. Jag behöver bara övertyga dem om att de är konstnärliga först.) Sedan kan jag rama in dem och sätta upp dem i mitt rum. Det kommer bli awesome. Jag har redan under en impulsiv halvtimme skapat någon form av bild av ett antal post-it lappar och en rejäl dos koffein. Det vart vackert, tycker jag. Fortsätt så Sebastian. You're doing it right.
Hm, så. Det blir inte riktigt ett inlägg per vecka här. Jag är ledsen, jag kan inte hjälpa det. Jag har liksom inget bättre för mig när klockan är ett på natten och mina ögon långsamt håller på att ta självmord. Jag försäkrar dig om att det kommer avta och kompenseras under senare tider dock, mmmkay?
By the way, hur sjutton kan folk GILLA kaffe? Jag förstår det inte. jag förstår det verkligen inte. Först och främst smakar det gödsel, för det andra lämnar det en fruktansvärd eftersmak vilken sitter i flertalet timmar efteråt. Jag brukar dricka kaffe för att antingen straffa mig själv eller för att verkligen må röv-dåligt så att jag sedan höja mitt humör igen. Känna bottnen liksom. Kaffe tar mig dit direkt, inga problem. Hur människor sedan på daglig basis kan förtära denna fruktansvärda dryck är för mig ett mysterium. BITTERHET ÄR INTE VÄLSMAKANDE!
Världen är inte klok, gudars skymning.
Okej, så, jag antar att jag ska avrunda här. jag ber om ursäkt för mitt slumpmässiga inlägg av trötthet och..miserabelitet. Ja, det är ett ord, shhhh. Jag ska slutföra min ståtliga plugg-natt med både historia, tyska och svenska för att sedan få några timmars sömn, kanske. Känner en viss frestelse att testa Annas teori om att man självdör om man inte sover på åtta dagar dock, bara för att liksom.
Mer välmående inlägg kommer förhoppningsvis i framtiden, derp!
Och! Länk till underbar japansk bakgrunds-musik: http://www.youtube.com/watch?v=cZ2xhEsuexE&feature=autoplay&list=PLCB3FDC889679A0ED&index=7&playnext=7
Bjussar på en katt jag har snickrat ihop i LittleBigPlanet. |
Jag vaknade två på natten med Justin Biebers "Baby" på huvudet inatt. Jag tror att någon där uppe inte gillar mig. Eller, de kanske gillar mig, men de gillar mig ännu mer när jag är helt miserabel och döende. Gud trollar mig, fuck yeah!
Så, det är alltså måndag idag. Jag känner mig sådär derp-trött som man bara kan känna sig när man sitter vaken till halv ett på natten för att sedan vakna upp av random inbillad musik några timmar senare. Allting suger, wooo.
Det är underligt. Jag har ett nästan sjukligt begär av att posta världsvana citat på interrrrnet vilket inte avtar. Det är irriterande då världsvana citat brukar vara allt annat än världsvana utan endast töntiga. Jag kan ju alltid göra en serie om det om inte annat paha. "Hur Sebastian förvandlades till en ständig citat-maskin!"
Just det. Sebastian är jag ja. Jag är en relativt ung människa. Jag typ, går i skolan och grejor. Resten av tiden spenderar jag på att ha ångest över att gå i skolan eller i att spela saker, såsom LittleBigPlanet.
LittleBigPlanet är ett fullkomligt briljant spel jag kommer trycka upp i ansiktet på dig när du minst anar det, fo reeelz'. Akta dig för att sitta med mig på bussen. Jag kan randomly börja prata om checkpoints, poängbubble-placering och communityts struktur. Jag har spelat det i närmare 2.5 år nu.
Jag vet, helt galet. Det är nästan som att jag och LBP har utvecklat ett förhållande och är på väg att gifta oss och skaffa oss ett par barn. I Januari införskaffade jag dock den andra delen i detta briljanta spel, jag köpte upp mig så att säga. Den gamla mjukvaran var för klen. Jag var nog den första att överge mitt älskade LBP och byta in det mot min nya kärlek, LBP2. Haha, jag är en sån douche. Då jag definitivt kommer behandla det här ämnet frrruktansvärt grundligt i ett senare skede väljer jag dock att avsluta min paragraf om spelet, här.
Men annars är jag väl en vanlig människa, antar jag. Jag har en tendens att dagdrömma om random saker när folk inte pratar med mig, något som resulterat i stora mängder ideér och desto mindre studerande. I nuläget är jag som en stor idé-maskin. Det är helt galet. Jag är en pina att umgås med för jag bara pratar om mina random ideér hela tiden. Förmågan att spola tillbaka tiden, dansande katter, igelkottar som egentligen är marsvin. You name it.
Jag avslutar här och drar mot ljusare marker. Känner mig sådär härligt miserabel idag men den känslan planerar jag att avskaffa med några nypor socker och en stor mängd läsning. Ut ur min värld, in i en annan. Förhpoppningsvis är den inte lika förvirrande.
Ohai! Så jag startade en blogg, igen. Inte bra, inte acceptabelt. Jag har gjort det här förut ett antal år sedan med en blogg under namnet mupp-bloggen. I denna postade jag allehanda smiley-fyllda inlägg med random tankar. Du bör inte besöka den. Den är ganska horribel. Du kommer att sucka och oja dig över alla stavfelen. JAG ANVÄNDER SMILEYS, HELA TIDEN! Iallafall i de äldre inläggen. Jag vet inte. Det kanske inte är så klokt att starta någon form av blogg över huvud taget, eftersom dessa har en tendens att förvandlas till stora lager av ARGHHH's.
Men nu har iallfall en god vän till mig strängt sagt till mig att starta en blogg eller dylikt, and here I am!
Jag..har ingen aning om vad jag kommer skriva här. Det finns en liten risk att det här utvecklas till en öde plats där ondsinta ting såsom monster och tandborstar drar omkring i jakt på nya offer, men jag ska försöka hålla det här någorlunda uppdaterat. Typ ett inlägg i veckan? Det bidde bra. Inte för att jag förväntar mig att folk faktiskt kommer läsa dem. I nuläget tycks 90% av människors bloggar bestå av bilder på dem eller deras kläder. Då varken jag eller mina kläder är sådär brutal-intressanta blir jag tvungen att fylla detta tomrum med något annat. Substans till exempel? Detta resluterar i att mina bloggar utvecklas till väggar av text vilka ingen frisk människa skulle orka läsa.
Eller så kan jag rita serier till er. Blir det bra? jag har en speciell relation till serier. När jag är bitter, ledsen, frustrerad eller dylikt ritar jag (istället för att göra vad man nu ska göra när man är ledsen/bitter/frustrerad/arg/harslutpostkakor) serier vilka porträtterar problemet. Det är awesome. För det första kan jag förvränga verkligheten så att det verkar som att jag är en 100% good guy/bara förvirrad. För det andra kan jag samtidigt dra dåliga skämt! Två flugor i en smäll liksom, vad kan gå fel?
Jag tror att jag ska avsluta detta första inlägg av ren och skär win nu, medan det ännu är morgon. Jag tror att jag utelämnar en presentation av mig själv då det skulle sluta i att jag inte har något att skriva om i senare bloggar. Det skulle vara awkward.
Förresten vill jag be om ursäkt för den fasansfulla designen på det här stället. Ge mig lite tid så ska jag sätta upp jättetrevliga tant-tapeter. Det blir väl trevligt?
