Svarta katter är fantastiska!

Det känns som att min banner har gått lite ur tiden. Jag känner mig inte alls bitter i smyg i nuläget, jag lovar. Jag ska ta och hitta på något annat klurigt samt lagom förvirrande att förmedla vilket ligger mer tidlöst. Som att hörnsoffa och grus är trevliga ord eller att svarta katter förmedlar tur.

..Heh, vi har en svart katt som bor vid vår lägenhet. Den är kelig när den känner för det, men andra gånger springer den iväg så fort den upptäcker mig. Det är lite av en ninja-katt.

..Så imorgon ska jag deltaga i min allra första riktiga jobb-intervju. Jag är hajpad. Sådär precis så att jag inte kan sova men ändå inte tillräckligt mycket för att koncentrera mig på att jobba (Perfekt blogg-läge, alltså.) Tanken är tydligen att jag ska jobba i Malmö som level designer i några veckor. ..Det betyder att jag får arbeta med en av sakerna jag älskar allra mest, och få betalt för det. Det är sjukligt awesome.

Jag känner mig inte värdig, men jag är glad ändå.

Är det bara jag eller är det bittert att läsa om andra människor vilka är glada? Egentligen vill man att resten av mänskligheten ska vara alldeles miserabel så att man själv kan tänka "Wahå! Se så bra jag har det! Nu tänker jag skrubba det i ansiktet på dem!". Det är därför jag försöker avhålla mig en aning ifrån det här med att vara glad i den här bloggen. Jag vill inte förstöra din dag. Jag bryr mig om dig.

Så jag införskaffade L.A. Noire under helgen. Det är ett Tvättäkta detektivspel, med stort T. Jag har bara kommit igenom runt halva äventyret men så långt är jag tämligen imponerad. Berättandet är fullkomligt briljant, och samtliga karaktärer är välskrivna och realistiska. Samtidigt är fyrtiotalet en väldigt lyckad tid att göra ett spel på där arkitektur, utstyrsel och fula bilar smoschas ihop till en synnerligen trevlig mix.

Jag älskar att åka nedför L.A's gator med solnedgången i ryggen, lyssnandes på radion efter nya brott med härlig blues strömmandes ifrån radion. Det är vackert.

På tal om vackert. Snart är sommarlovet här. Det är blotta tre veckor kvar och sedan är första året på Karolinska skolan avverkat. Det har gått på tok för fort för mitt eget bästa, men jag känner mig relativt nöjd med det gångna året ändå. Kanske har jag inte varit sådär överjävligt superduktig i skolan. Kanske kunde jag med ett uns mer motivation kunnat göra bättre ifrån mig. Men det var ju roligt iallafall, och det är väl det som är huvudsaken, right?

RIGHT?

Jag tror att min hjärna är aningen för förvirrad för skrivande. För lite spärrar, för många växlingar. Du får ursäkta, jag ska försöka bli trött och gå till sängs.
Hejpåhre!