Mmm, det är riktigt härligt när livet är såhär simpelt. Bygg, ät, spela, sov, repeat. Livet går i en cirkel vilken jag avnjuter i fulla drag. Annat blir det när skolan drar igång veckan efter denna, då får man tampas med ett ständigt föränderligt tidsflöde man måste anpassa sig till. Man kan inte riktigt gå in i ett härligt slentrianbeteende där man lyckligt gör samma saker om och om igen utan man måste koncentrera sig mer. Planen är att njuta av den här sista veckan av arbete så gott det går för att sedan rusa in i skolan tills jag däckar. Det blir awesome och ganska intressant.
Jag har under helgen besegrat allehanda onda varelser i Demon's souls. Jösses vilken upplevelse. Folk ojar sig åt skräckspel som Dead Space och Silent hill, för mig var detta flera snäpp jävligare. Vi snackar svältande döda människor med vingar som smyger sig upp på en, vi snackar sniglar med minst 4 ansikten vilka randomly kapar av sitt huvud men fortfarande attackerar med kroppen, vi snackar hjärndöda krakar uppstoppade i krukor, med endast huvudet som sticker upp och vi snackar lik vilka i en sista ansträngning åkallar onda demoner vilka gör sitt bästa för att sätta ett definitivt slut på ditt fragila liv.
Det är som att man har intervjuat runt fyrahundra krakar där man frågat vilka deras värsta mardrömmar är för att sedan realisera dem i ett härligt hopkok av inälvor, skrikande och ångest.
Och jag älskar det. Stämningen i det här spelet är fullkomligt fantastisk, spelkontrollen passar som handen i handsken och karaktärsutvecklingen kan gå åt alla möjliga håll. I Demon's Souls är man ensam. Ensam, utsatt och jävligt envis.
För nog börjar man om de där tio gångerna för att äntligen få sin hämd på den där brinnande demontigern, ingen tvekan om saken. Man dras in av spelet och det är svårt att sluta innan man har gjort slut på alla vilka står i vägen.
Hemskt, ensamt, brutal-svårt och alldeles..alldeles underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar