Idag åt jag min allra första vårglass. Du vet, den där man hajpar upp sig inför i några dagar för att sedan förtära till besvikna mumlanden. Glassen vilken man kommer ihåg som essansen av glädje men som i själva verket bara är lite is på en pinne. Jag tänkte att jag like gärna kunde få det gjort, trotsa besvikelsen med ett leende, liksom.
Den var fantastisk.
Jag köpte den inför en ensam promenad till mamman. Vädret var soligt, glassen var en simpel Twister och ALLTING FÖRVANDLADES TILL AWESOME! Det var helt galet, jag gick där och fånlog hela vägen fram med min vårglass. När den var slut tuggade jag istället på pinnen som var över. Jag vet inte varför, men det var som definitionen av glädje.
Det är som att alla andra glassar jag någonsin ska förtära kommer få en orättvis MEH-stämpel för att just den här glassen var så god.
Hey, jag bloggar om glass. Problem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar