Sedan att man sitter hemma och är hungrig klockan halv ett på natten ska ju inte stoppa en från denna fantastiska upptäckar-glädje.
Slutresultatet är minst sagt tveksamt. Nudlarna är på tok för starka och får mig att konsumera stora mängder mjölk för att stilla min patetiskt krydd-klena strupe och kött passar verkligen inte till snabbnudlar. På riktigt.
IDAG har jag gjort vissa förberedelser inför den episka tapetseringen vilken ska genomföras under morgondagen. Bland annat slipades mina väggar med hjälp av en synnerligen diabolisk och hoppig maskin. Det är något tillfredsställande med att långsamt se sitt rum förvandlas till ett damm-landskap. Jag kände mig lite som en synnerligen hård snöman, med armarna och näsborrarna fulla i damm.
Visserligen förtogs känslan lite av att jag lyssnade på kultförklarade The Pinks medan jag utförde arbetet i fråga, men snömannen fanns ändå där, djupt inne.
The Pinks, ja. En gång för tusen år sedan gjorde ett gäng ungar musik, sedan kom Bert Karlsson och promotade dom och badaboo, underbar supertöntig musik aquired! Det är något magiskt med dem. Utan egentlig anledning blir jag alltid på nästintill kriminellt bra humör så fort (på den tiden) tioåriga Robert ljuder i högtalaren med sin pipröst, vilt joddlandes om önskedrömmar och supersöta relationer.
Bjussar på en av deras Töntigare sånger. God natt!
Vadå dålig musiksmak?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar