Vägg av ångest.

Det här är en synnerligen puckad idé, hade vi inte bestämt det? Att skriva saker mitt i natten när man dessutom har välsignats med 39-gradig feber leder i 90% av alla fall till ännu mer ångest. Men vad ska man göra. Klockan är två och min säng är ungefär lika härlig som du är intresserad av mitt tillstånd. Att hela mitt rum dessutom har begåvats med en tunn ändock närvarande lukt av klister skapar om något ännu underligare drömmar.

Jag trodde att jag hade blivit mer eller mindre galen där jag låg, drömmandes om båtar och suddiga figurer. Det går inte, att sova alltså. Vi skippar det denna natt.

Men annars då? Idag vaknade jag med en synnerligen underlig känsla i magen vilken skulle visa sig vara ett lass påskmat vilken bara väntade på att komma upp. Jag spenderade sedan dagen med att känna mig brütal-ensam och uttråkad där jag låg i sängen, drömmandes om underliga konversationer mellan suddiga konturer och smör.

Whoa.